Mon Nov 10 2025
Hej! Mitt namn är Harry och jag åkte direkt efter nian till Italien för mitt utbytesår. Jag bodde i Cagliari på Sardinien i 10 månader.

Jag valde att åka på ett utbytesår eftersom jag inte riktigt visste vad jag ville göra efter 9:an och kände att jag ville hitta mig själv. Jag tyckte även att det verkade väldigt spännande att sätta sig in i en ny kultur, med nya människor, ett nytt språk och såklart nya upplevelser. Ett år där jag kunde hitta vad jag ville samt utveckla mig själv som person. Jag valde att åka till Italien på grund av att jag och min mamma hade varit i Italien en gång innan. När vi var där så blev jag kär i språket samt hur människorna verkade vara. Mitt intryck av italienare var att de var pratglada, inbjudande och verkade njuta av sina liv. Detta var något som jag ville uppleva och lära mig av.
Jag upplevde skolan i Italien som gammeldags jämfört med svenska skolan. Lärarna föreläste mest och vi hade inga grupparbeten. Lärarna var mer auktoritära än i Sverige där man är mer kompis med sina lärare. En annan sak var att man gick i skolan sex dagar i veckan, även på lördagarna. Dock var skoldagarna korta och lunch åt man alltid hemma efter skoldagen. För mig var skolan väldigt utmanande i början, speciellt då jag inte kunde språket. Men det blev såklart bättre efter hand.
För mig var det ganska lätt att skaffa vänner. I min klass var dom väldigt inbjudande och snälla. De bjöd in mig från början. Jag försökte även att alltid ha något att göra under min fritid. Jag spelade mycket fotboll och gymmade. Sport är en väldigt bra grej eftersom du hittar ett gemensamt intresse med andra i din ålder.
Jag blev även supertajt med de andra utbytesstudenterna på Sardinien. Ibland kan det var jobbigt att vara med personer som inte riktigt förstår hur man har det som utbytesstudent, och då var det väldigt skönt att ha de andra utbytesstudenterna. Mina bästa kompisar bland de andra utbytesstudenterna kom från Mexiko, Belgien, Bolivia, Danmark och Sverige. En av svenskarna visade sig bo väldigt nära dit min svenska familj precis har flyttat, så nu är vi grannar i Sverige!
Att leva med en annan familj kan låta skrämmande. Och i början var det lite konstigt. Jag blev placerad i en familj med en mamma och värdsyster lika gammal som mig och en ettårig dvärgpudel 🐶. Det förekom en del kulturkrockar ibland, det är ganska stor skillnad på familjekultur i Sverige och Italien. Men jag vande mig snabbt och sedan kom jag och min värdfamilj väldigt nära varandra. De är nu som en extra familj som jag kan pratar om problem med, hur jag mår, vad jag tycker om olika saker, osv. Min värdsyster har redan varit och hälsat på mig i Sverige.
Jag kunde ingen italienska alls innan jag kom till Italien. I början var det svårt och kändes nästan läskigt långt ifrån min comfort zone. Det var inte jättelätt att ta till engelska heller, eftersom de inte är så bra på engelska i Italien. Men när jag började förstå italienska blev det så mycket roligare. Runt jul bestämde jag mig för att prata italienska fullt ut och då gick det rätt snabbt. När jag åkte hem var jag i princip flytande.
Förutom klimatet och skolan, var den största skillnaden hur människor är. I Sverige är man lite mer tystlåten, försiktig och tillbakadragen. I Italien älskar man människor och är väldigt inbjudande. De älskar gemenskap och kan vara “ganska högljudda”.
Nej, haha. Jag trodde att allt skulle komma av sig själv, jag insåg inte att det skulle krävas en hel del ansträngning för att lära sig språket.
Om du försöker och anstränger dig kommer du att nå resultat. Jag har fått en sorts ”jag kan”-mentalitet.
Människorna jag lärt känna, både familj och vänner, och att uppleva en annan kultur. Jag kommer alltid att ha Italien och min värdfamilj i mitt hjärta. Sedan var det ju inte helt fel att bo på en ö i Medelhavet, med några av världens finaste beacher i ett år…
Mitt beslut att åka direkt efter 9:an var 100% rätt, eftersom jag kom till gymnasiet med en mycket bättre självkännedom och självständighet. Jag kände mig dessutom mer mogen och förberedd.
Jag valde att åka till Italien efter 9:an eftersom jag ville gå i samma klass hela gymnasiet. Detta var viktigt för mig eftersom jag ville komma min klass så nära som möjligt. Att åka efter första året på gymnasiet skulle inte kännas bra om jag blivit tajt med min klass. Kanske skulle jag inte ens åka då.
Du kanske är rädd för att inte vara tillräckligt mogen för att göra ett utbyte redan efter 9:an. Men om du inte är det så kan jag säga att du blir det. Du kommer anpassa dig snabbt och skapa ett nytt liv där du är och detta kommer göra att du mognar snabbare.
100 %! Det är en helt unik upplevelse. Man växer som person när man bor med människor från en annan kultur. Det ger en nya perspektiv. Och det är förstås också väldigt, väldigt kul.