Högre utbildning på college och universitet

Det värdefulla

Wed May 28 2014

”Maten är klar!” ekar från köket på nedervåningen. Och hur många gånger har man inte tyckt att man har varit så pass inne i en Facebookchat, eller mitt inne i skrivandet av ett blogginlägg, att middag just nu inte alls passar bra? Och omelett, inte idag igen! ”Nu är maten klar!” ekar igen och nu med en smått irriterad röst.

”Idag är det din tur att tömma diskmaskinen.” Men jag vill inte tömma diskmaskinen, vill inte. Har ju massor av annat jag måste göra, till exempel att plugga.

”Nu får ni plocka bort era saker från hallen.” Men snälla sluta tjata, jag ska ju plocka bort mina saker. Förresten är det bara min väska, shoppingpåsarna och träningskläderna som ligger där. Jag har haft en riktigt tung dag i skolan och MÅSTE bara ta en power nap innan jag gör det där, dessutom måste jag ringa Jessica.

”Glöm inte att sortera er tvätt idag.” Att sortera tvätt kan ju vara det tråkigaste som finns, och varför kan den som tvättar och viker inte sortera på en gång?

Efter att ha värmt på mitt förkokta ris, blandat ner en burk tonfisk och idag smaksatt med sweet chilisås sitter jag nu och tänker på hur värdefullt det var att komma ner till köket och ett dukat bord och till middag få bra, hälsosam och varierad mat serverad varje dag. Hur kunde jag tycka att min Facebookchat var viktigare? Hur kunde jag låta den färdiga maten och, framförallt, mina föräldrar som lagat maten få vänta i fem, eller kanske tio minuter, bara för att jag var tvungen att skriva klart mitt blogginlägg?

Det var ren lyx att få så fin mat serverad varje dag. Tonfisk sex dagar i veckan är faktiskt inte så kul i längden. Och att tömma diskmaskinen, hur lång tid kan det ta? Fem minuter? Max! Det är väl det minsta man kan göra för att visa lite uppskattning för till exempel maten man blivit serverad som tagit minst en och en halv timma att laga och därtill en hel del kärlek.

Nu sitter jag här i mitt stökiga kollektiv och bara önskar att någon hade sagt till mina rumskamrater att plocka bort sina saker. Jag har insett att det inte alls är kul när saker ligger här och där på allmänna ytor och bara gör det stökigt.

För mig skapar det stress och irritation, och jag kan mycket väl förstå att det var samma för mina föräldrar. För nej, jag vill inte ha en nersmörad kniv mitt på köksbänken liggandes i flera veckor, i sällskap av en urdrucken ölflaska och en tom pizzakartong. Det tar max 30 sekunder att för hand diska kniven, 10 sekunder att greppa tag i flaskan och kartongen och gå två steg för att lägga dem i återvinningen – så kom igen, håll ordning på dina saker, för allas skull. Samma sak hade ju gällt med min träningsväska i hallen, det hade tagit mig väldigt få minuter att ta reda på den. Och den lilla handlingen skulle ha betytt mer än vad jag då förstod.

Att sortera tvätt låg väldigt långt ner på min tycka-om-lista och väldigt högt upp på min jag-gör-det-snart-lista. Dock tror jag att jag börjar få fram syftet med texten nu och ni förstår vad jag har att säga om detta. Tänk vad mycket tid som är nedlagd bakom den rentvättade tvätt som nu bara måste sorteras och bäras dit den hör hemma. Hur många timmar har inte spenderats nere i den mörka tvättstugan för att tvätten nu ska vara tvättad, struken och vikt? Nu sitter jag här med ett berg av tvätt och dessutom måste jag tvätta sängkläderna och helst även handdukarna i badrummet. Det var faktiskt inte så jobbigt att bara bära tvätten till sin rätta plats.

Med detta sagt vill jag berätta att denna resa till andra sidan jorden verkligen har fått mig att uppskatta det jag hade hemma, och inse hur värdefullt vissa situationer var, till exempel att få maten serverad varje dag.

Jag har lärt mig att uppskatta det lilla, varje dag, och jag har som person utvecklats enormt mycket och kommer i framtiden ha en annan syn på saker och ting. Jag hade så klart önskat att jag redan på den tiden hemma hade uppskattat saker och ting mer, men ibland kanske det är så att det krävs något nytt, som denna resa, för att få den här nya, vidare synen på saker och ting.

Och nu vet jag, att när jag hamnar i andra nya situationer, likt de beskrivna, kommer jag att hantera de med mina nya ögon!

Vill du utvecklas genom utlandsstudier?
Kontakta oss så hjälper vi dig