Föräldrar berättar - Åsas tävlingsbidrag

Hej!
Jag har skrivit ner lite om våra erfarenheter under det gångna året:

Hej alla föräldrar till ungdomar som är på väg ut i världen som utbytesstudenter. Vår dotter bestämde sej redan i 8:an att hon ville bli utbytesstudent. Hon ville först till USA men ändrade sej så småningom till Australien. Vi stödde hennes önskan men trodde nog att hon skulle ändra sej ju närmare hon kom själva ansökan. Hon hanterade all pappersexersis själv. Hon har inte tvekat en enda gång, trots att hon började gymnasiet med nya klasskamrater och visste att hon, efter high school-året, skulle fortsätta i 2:an med en ny klass.

Det var en hemsk upplevelse att se henne gå igenom gaten, tillsammans med de andra ungdomarna, på avresedagen. Man kände sej tom och ledsen. Hon skulle bli hämtad på flygplatsen och bo första natten hos en grannfamilj eftersom hennes värdfamilj var på semester. Hon skrev ett SMS när hon hade varit där ett dygn "jag har sett en kängru, maten smakar skit, jag längtar hem". Detta fick ju hennes stackars föräldrarna att bli ganska hysteriska. Vad gör man när dottern är på andra sidan jorden. När hon väl kom till värdfamiljen så blev allt bra. Hon har bott bra, gått i en bra skola och fått bra kompisar. Hon kom snabbt in i språket och har, vad vi förstår, inte haft några problem med att hänga med i skolan. Värdfamiljen har varit väldigt bra.

Vi har haft regelbundna kontakter med henne. Vi bestämde redan från början att vi skulle skriva ett veckomail till varandra; där skriver vi om vad som händer på hemmafronten och hon berättar om hur hennes vecka har varit "down under". Jag tänkte göra en dagbok av hennes mail. Vi har även haft en fast tid på söndagar där vi via Skype både talar och tittar på varandra. Vi tycker att denna regelbundna kontakt har fungerat bra. Vi har även haft mailkontakt med Skype-uppkoppling med hennes värdfamilj. Nu går Australien-tiden mot sitt slut och vi ser fram emot att få hem henne igen.

MVH
Åsa Grönberg