Föräldrar berättar - Agneta och Sörens tävlingsbidrag!

Hej alla STS-föräldrar!
Jag heter Agneta och är 41 år, gift med Sören 45 år och tillsammans har vi 2 barn: Jessica som är 20 år och Cecilia som är 18 år. Vårat äventyr började 2002 en fredagskväll då vi satt och åt middag. Cecilia gick ifrån bordet för att hämta sin STS-katalog, hon lade fram den på bordet och sa:
- Mamma och Pappa får jag åka till Australien och plugga i 1 år?
- NEJ! Det var min första tanke, men vår Cecilia är en tjej som aldrig ger sig och hon ville förstås fortsätta diskussionen.

Efter mycket prat (och jag grät redan nu när vi pratade om det) så bestämde vi att Cecilia fick åka men vi tyckte att USA kändes bättre (inte lika långt). Cecilia blev eld och lågor, men vi bromsade henne och sa att det blir först efter 1 år på gymnasiet som du får åka iväg.

- OK! Det gick hon med på.

Det jag känner nu så här i efterhand så var det bra mentalt att få en tid att börja förbereda sig både känslomässigt och praktiskt. 1 år innan Cecilia skulle åka iväg fick vi en massa papper på saker som skulle fixas. Vi fick hem en jättebra ”fixar lista” som var mycket bra att gå efter.

I maj 2005 fick Cecilia sin placering. Hon hamnade hos Familjen Tammy i Arkansas. Familjens barn bestod av två tjejer, nästan i samma ålder som Cecilia. Nu började vi maila och vi fick en jättebra kontakt med familjen redan från början. Det kändes som att det var för bra för att vara sant. Augusti 2005 kom och helt plötsligt var det inte lång tid kvar. Cecilia har ett antal kompisar så sista två veckorna hade vi avskedsfest i omgångar, mycket skratt och gråt blev det. Sista kvällen hade vi en familjemiddag + två av Cecilias bästa vänner var med. Den natten sov inte Cecilia något alls.

Klockan 05.00 gick färden till Arlanda. Där togs vi emot av en STS-ledare. Vi fick nu en timma på oss för att säga "Hej då!". Jag (mamma) hade bestämt mig för att bita ihop och inte bli hysterisk. Vi fick ett jättebra avslut, även nu var Cecilias bästa kompis med. Vi skrattade och grät men det var OK. Ett dygn senare ringde Cecilia superglad, hon var nu framme i Beebe Arkansas. Cecilia tyckte det kändes super bra. Familjen Tammy hade mött Cecilia på flygplatsen med en stor ”WELCOME” skylt. Även deras mormor var med.

I oktober 2005 kom första ”bakslaget”. Cecilia ringde hem och grät och sa att det ej fungerade i familjen. Det hade nu blivit en ”kulturkrock”. Cecilia tyckte att dom var för stränga med regler. Cecilia fick aldrig deras förtroende. Deras dotter i familjen skrev tillsammans med Cecilia ett brev till mamman om vad dom tyckte och hur dom kände. Dom försökte även prata med mamman men hon ville inte lyssna. Det blev för mycket, så det slutade med att Cecilia och dottern Chelsey fick utegångsförbud i 1 månad. Vad gör man nu som mamma? Jo, jag ringde till STS i Göteborg och fick då prata med Sissi, som var helt underbar mot mig. Hon lugnade mig och sa, självklart ska vi fixa det här. Cecilia fick nu ta kontakt med sin områdesrepresentant som tog med Cecilia ut på en fika. Cecilia fick berätta sin version och efter att Dwayn (områdesrepresentanten) pratat med mamman kom dom fram till att Cecilia skulle byta familj. Cecilia hade sådan tur att hennes bästa kompis familj tog hand om henne. Och där bor hon nu och har det jättebra.

I den nya familjen har dom regler men här ger familjen Cecilia sitt förtroende att hon kan klara och hantera vissa saker. Så det är jättebra. Hennes nya familj funderar på att komma och besöka oss nästa sommar. Det hoppas vi jättemycket på. Det kommer bli fantastiskt skoj att få träffa dessa härliga människor, och att vi kan ställa upp på dom och visa dom runt i Stockholm.

December 2005: Julen började nu närma sig och två veckor innan jul skickade vi iväg julklappar till Cecilia och även var sitt paket till familjen. Jag tyckte att det kändes konstigt att Cecilia inte skulle vara med oss men när jag hörde att Cecilia var glad så blev jag även det. Cecilia firade jul både 24/12 och 25/12 med familjens släkt. Hon fick jättemycket julklappar av familjen och släkten, så hon hade en bra jul. Men varmt och soligt var det så hon tyckte inte det kändes som julafton.

April 2006: Nu har vi kommit en bit på väg och det är inte så lång tid kvar innan Cecilia kommer hem. Cecilia har nu mycket skoj att vänta. I april har hon sin bal som hon ser fram emot. Hon har varit och köpt sin drömklänning som jag tror att alla tjejer har som en dröm. Att få klä sig precis som en prinsessa!

Cecilia slutar sin skola i mitten av maj. Men hon har själv valt att ej komma hem förrän den 6/7. Hon vill göra ett bra avslut. Familjen planerar nu på att åka till ”Graceland” och även en tripp till Florida med Cecilia innan hon återvänder hem. Hela släkten planerar även en avskedsfest för Cecilia på nationaldagen den 4/7.


Råd till alla föräldrar!!

1. Jag vet att på STS-mötet tyckte STS att man ej ska ringa för ofta, max två gånger i månaden och ej heller under hela julen, men se till ert barn. Vi har ringt Cecilia varje söndag och det har fungerat utmärkt. Cecilia har fått prata och berättat vad hon varit med om, både roliga och tråkiga saker. Ett tips är att gå till en tobaksaffär och köpa ett telefonkort för 100 kronor så ringer man gratis. Du betalar bara lokala samtal inom Sverige –Super! (och du får en samtalstid på tio minuter.)

2. Skicka paket med bland annat svenska tidningar, godis (saltlakrits). Detta var jätteuppskattat och skicka även kort som ditt barn kan visa till värdfamiljen t ex vår kräftskiva.

3. Skicka en hälsning till familjen då och då och visa din uppskattning.

4. Ring till STS om du funderar över något, du får alltid en hjälpande röst!

5. Tänk på att hur väl du en förbereder dig som förälder så kommer alltid känslorna att åka berg- och dalbana.

Cecilia säger till oss att det här har varit det tuffaste hon gjort, och hon skulle aldrig vilja vara utan det. Det har lärt henne enormt mycket. Framförallt att se olika kulturer vi lever i. Skolan har fungerat jättebra och hon har trivts mycket bra i skolan, med alla elever och lärare. Cecilia var den enda svenska studenten i hela skolan.

Vi vill nu tacka STS för att ni alltid har lyssnat och förstått oss när vi ringt. Och vi hoppas nu att ert barn får det lika bra som våran Cecilia har haft det. Vi ser fram emot den 6 juli då våran ”lilla tjej” kommer hem. ÄNTLIGEN!!

En stor kram från ”Neta”