Tack för mailet ni skickade!
Kul att läsa. Jag har varit i Kansas City i exakt 7 veckor idag (om 2 timmar) och jag stormtrivs. Jag var mycket medveten om att hemlängtan skulle slå till i borjan, men jag anade inte att den skulle kännas så konstig. Jag var aldrig ledsen eller på väg att ångra mig, utan man fick en konstigt känsla i magen. Speciellt när man låg och lyssnade på sin mp3-spelare med gamla låtar som man lyssnat på med alla kompisar där hemma i Sverige. Men det gick över rätt fort faktiskt.

Jag kom till USA den 22 augusti (samma dag som skolan började) och såg fram emot allt nytt. Det började med en hyfsat lång flygtur från Köpenhamn - London, London - Chicago, Chicago - Kansas City. Vid 17:30 (US tid) kom jag fram till Kansas City International airport. Min värdfamilj (ett fantastiskt gaypar (två man) stod vid min gate med en skylt som hade texten "HELLO NIKLAS" i sina händer. Det första de sa när jag kom fram var "Is this you?" samt pekande på skylten, sen skrattade vi och kramade om varandra. Vi hade snackat 4-5 ggr på telefon innan, och när vi träffades så kändes det som att allt verkligen var sant! Det kändes så overkligt innan jag åkte. Och nu var jag framme, och pratade med min värdfamilj.

Jag visste först inte hur jag skulle se på det hela när jag fick reda på att det var ett gaypar, men jag tänkte att jag får väl ta det som det kommer. (Självklart har jag absolut ingenting emot gaypar. Och jag har inte haft det heller!) Men jag har inte haft ett enda bekymmer, utan jag tycker att det är 100 ggr roligare att bo med dem, än att bo med en "vanlig" familj. Speciellt i och med att allting är nytt for dem och mig. Jag vet inte mycket om USA och de vet inte hur det är att vara i en föräldrarroll.

Nu i lördags (8 oktober) så hade vi våran Homecoming-dans. Självklart trodde jag att jag inte skulle gå dit, för jag kände ju inte en enda på skolan. Men veckan innan kom 3 olika tjejer fram och frågade och jag hade lust att gå med dem. Turligt nog, så frågade de inte samtidigt! Det hade jag fått panik av. Att stå där och välja, haha.

Min ena värdpappa fixade handledsblomma till min date, och min andra värdpappa fixade en snygg kostym till mig. Min date kom på lördagen och hämtade mig vid 5 tiden och vi tog runt 20 bilder på oss. Amerikanerna skäms inte för något och de glömmer absolut inte kameran när speciella saker händer, som Homecoming. Efter det, så åkte jag och min date (Jessica) hem till Jessicas kompis. Vi och 4-5 andra par, blev tvingade att posera för alla mammor och pappor (igen) och det tog en sisådär 20 minuter att ta bilder pa oss. Alla hade kamerorna framme och tog slut på rulle efter rulle. Hur kul som helst.

Sen gick vi ner en våning och åt massvis med mat. En sak är säker med USA. Är du hungrig, så är du det inte mer en 5 minuter. Jag har redan ökat på min vikt med 10 lbs, vilket jag inte brukar göra på 7 veckor. Mat finns det i massor här.

Väl klara med maten, begav vi oss till dansen. Jag och min date åkte i en bil och när vi var framme så visade vi skollegitimation och sedan tog vi bilder (igen). 27 dollar för en bild (!) hade tackat ja till den timlönen, om man säger så.

Sen gick vi in och dansade och dansade och dansade. Vid 11 tiden begav vi oss hemåt och chillade lite sen blev jag hemkörd vid 12:30 tiden. Mina värdpappor hade satt tiden 01:00, sa de var glada att jag kom hem 30 minuter tidigare.

Nu sitter jag här, precis kommit hem från skolan. Jag fick mina 6 week grade report idag. Jag har 2st C, 3st B och 1st A. Men ett par av mina prov var inte inkluderade i de betygen, sa jag räknar med ett par höjningar. De första veckorna i skolan var rätt tuffa. Speciellt min American Literature. Min counselor sa att jag kunde ta High School Diploma, sa jag valde de kurser jag behövde ha.

Men det blir "lättare" för var vecka jag är där. Språket flyter på rikigt bra nu. Iallafall så förstar jag vad alla säger hela tiden. Ibland frågar vissa personer om jag är från Colorado eller från andra ställen i USA. När jag säger "No, I'm from Sweden" så säger de "Ah, so you speak English there also?" vilket jag uppskattar enormt mycket.

De första dagarna i skolan, så var jag inställd på att börja med American Football. Men coachen var så vimsig i skallen (rent ut sagt) så jag började prata med Soccer coachen som enrollade mig i deras JV Soccer team, 2 veckor efter starten (JV - Junior Varsity. Varsity är för de bästa spelarna och utbytesstudenter kan inte spela Varsity pga ngn High School-regel). Jag fick då reda på att en dansk och en italiensk utbytesstudent spelade i det laget. Vi är nu väldigt bra polare fast vi har inte några ämnen tillsammans, men vi äter lunch och träffas på rasterna. Jag var tvungen att sluta spela fotboll pga gammal skada i låret + att jag hade för mycket läxor. De andra utbytesstudenterna kunde inte ta High School Diploma, så de har hyfsat lätta ämnen (= inga läxor).

Jag vet inte mer vad jag kan skriva om, förutom att vi har dragit upp allt Halloween-pynt nu. Det är enormt mycket! Halloween är om 21 dagar och massa hus har häxor, spöken och konstiga varelser överallt i och utanför huset.

Ursäkta min röra i mailet, men 7 veckor innehåller många händelser och jag skriver allt jag kommer att tänka på, i all konstig ordning.

Min värdfamilj och jag var föresten på middag med en annan svensk (Kalle, från Göteborg) som nu bor med ett gaypar också. Vi hade en jättetrevlig middag och snackas vid under helgerna.

Som sagt, allt här är hur bra som helst. Kunde inte fått det bättre (kanske lite senare start i skolan än 07:25 haha), och allt och alla är superbra!

Nu ska jag ta och dricka en Coca Cola, för jag är törstig.

Ha de fint därhemma i det kalla vädret!

/Niklas, Kansas City, utbytesstudent