Hej Allihopa!
Mitt namn är Martina Eriksson, jag är snart 19 år och jag har det så himla bra här så jag tänkte att jag kunde dela med mig lite av hur livet som utbytesstudent i USA kan se ut.

När jag klev av planet på Lacross flygplats så kände jag genast att det här året kommer bli så himla bra! Min värdfamilj, David 56 och Katelyn 16, mötte mig med kramar, blommor och ballonger och jag kände mig genast väldigt välkommen. Utsikten var bland de vackraste jag någonsin har sett, vi åkte längs med Mississippi hem och allting var så grönt och fint. Sedan jag fick min placering hade jag tänkt på Wisconsin som torrt och grått men det här var dess raka motsats. Efter en timma nådde vi vår lilla stad Viroquia som har 4000 invånare, allting var så mysigt och jag gillade stället från första början. Jag blev jätteimponerad av huset som är ett stort brunt tegelhus med fler rum än vad jag kan räkna. Deras söta lilla vita hund kom och mötte mig vid dörröppningen och senare fick jag också veta att vi hade två katter.

Min värdsyster och jag fann varandra direkt, vi har samma intressen, lyssnar på samma musik och vi känner oss helt enkelt som systrar. Alla grannar kom över med presenter och pajer som de hade bakat och allting kändes hur bra som helst. Jag gick och lade mig tidigt den kvällen, jag var helt utmattad av allt flygande. Men jag vaknade jättetidigt på morgonen efter, jag var alldeles för taggad för att sova, nu ville jag se staden och möta Katelyns kompisar och pojkvän.

Vi började dagen med brunch ute på baksidan, David gjorde sina berömda våfflor och jag gräddade svenska pannkakor till dem = ) Vid lunchtid kom Katelyns pojkvän och hämtade oss och de tog med mig och visade mig staden som från och med nu var mitt nya hem. När jag blev presenterad för Katelyns kompisar så visste jag direkt att det där skulle bli mina nya kompisar, de påminde jättemycket om mina vänner hemifrån och de gillade mig med.

Första dagen i skolan blev en liten chock för mig; skolan i Sverige är mycket mer avslappnad. Jag fick lära mig att tilltala lärarna med Mr eller Mrs, man måste ha ett pass för att gå på toaletten, kommer man för sent får man kvarsittning, man får inte visa någonting utav magen (men man får ha hur kort kjol man vill, vilket jag tyckte är konstigt...) Och det dras av poäng om man glömmer sina skolböcker och penna. Men efter några veckor här skulle de flesta lärare där hemma nog inte känna igen mig.

Jag gillar den amerikanska skolan bättre en den svenska, de har mer ”school spirit” och de anordnar så mycket för att eleverna ska ha de bra. Jag själv sökte mig till musikalen, Onc act, och danslaget. Eftersom de har träningar varje dag har det verkligen fått mig att göra framsteg både med dansen och teatern och jag älskar allt som har med dans, musik och teater att göra. Några andra roliga saker dom gör här i skolan är ”dress upp week” med olika teman varje dag. Alla klär ut sig och det är en tävling mellan Freshmen, Sophmores, Juniors och Seniors. De har också haft flera popularitetstävlingar; jag blev tilldelad priset för finaste ögon, alla älskar blå ögon.

Jag gillar verkligen att man får välja vilka ämnen man vill läsa. Jag vet inte om det är lika på alla skolor men på min skola har de i alla fall ett ”blocky system”, man läser 4 ämnen varje termin. På höstterminen så hade jag Graphic Art på morgonen. Jag gillade verkligen det ämnet, vi fick knäppa en massa kort och framkalla själva, lära oss jobba med olika typer av program på datorn, göra egna reklamfilmer, jobba med pressmaskiner och en massa annat. Efter det har man Resource som är som en halvtimme när man får frukost men man måste vara inne i klassrummet hela tiden. Resource slutade 10 över 10 och efter det hade jag US History fram till lunch. De flesta som har bil åker ut och äter lunch och det var alltid någon som bjöd med mig. Oftast äter man lunch med sitt gäng, det är en form av statusstämpel vilka man äter lunch med. Men det är någonting jag faktiskt inte gillade med den amerikanska skolan, att allt ska gå ut på att vara så populär som möjligt.

Efter lunch hade jag Biology med Mrs.Cambell hon var helt tokig, men hur snäll som helst. En dag åt min kompis Stuart upp en utav hennes guldfiskar, och hon bara skrattade och sa att hon hoppades han skulle få ont i magen. Efter biologin hade jag Choir (kör). Min lärare Mrs Halverson var jättesnäll och jag och fyra andra tjejer blev utvalda i hederskören, vilket var en stor ära för mig.

När skolan är slut för dagen (3:15) så har jag alltid träning till 5.30 efter det åker jag hem och äter någonting och sedan kommer oftast min pojkvän Sam och hämtar mig. Eftersom det här är en liten stad så finns det inte så mycket att göra så dom flesta kör runt i sina bilar (de flesta får en bil utav sina föräldrar när dom fyller 16). Vi åker oftast ut till några andra kompisar och sitter där och spelar kort några timmar och sedan åker jag hem till mig och gör mina hundra kilo läxor som man får varje dag innan det är dags att gå och lägga sig.

På helgerna händer det oftast lite mer. Det är nästan alltid något disco man kan gå på. Jag och mina tjejkompisar samlas oftast hemma hos mig där vi sminkar oss tillsammans och sedan så hittar vi på något skoj att göra. De har disco mellan 16 och 21 uppe i Lacross varje söndag så vi åker dit ibland. De spelar bra musik och alla dansar hela tiden. Om vi inte känner för att gå på disco finns det alltid någon bra film man kan titta på eller spå spelar vi biljard i min källare. Min värdfamilj är jättesnäll med sådant, jag kan ta hem så många kompisar som jag vill bara vi inte stökar till allt för mycket. De flesta här har en bestämd tid när de måste vara hemma, min är klockan 22 på vardagar och klockan 02 på helgerna, vilket jag tycker är helt OK / många andra får inte alls komma hem så sent). Min familj vet att de kan lita på mig och den här staden är så säker att folk inte ens låser bilarna eller sina hus på natten.

Kläderna här är inte alls så snygga som hemma, de ligger efter med modet kan jag lova. Vi har många hippies i min stad så de klär sig lite eget, men det är jättecoolt, gamla gubbar med dreads långt ner på ryggen! Min familj är lite hippieaktiga den med, för dom äter organisk mat som nästan alla gör här. Jag måste tyvärr säga att jag inte är något stor fan av det men det funkar. Man går inte upp i vikt i alla fall och det var jag jätterädd för att göra innan jag kom hit.

Det kan ju bli lite hemlängtan och sånt när det närmar sig jul. Jag firade Thanksgiving med en av mina bästa kompisar. De äter inte organisk mat så det var underbart. Allt gick ut på att äta så god mat man bara kunde och det gjorde vi också.

Sex månader har gått nu och jag har fyra kvar. Jag måste säga att det kommer att bli jobbigt att lämna mitt liv här. Jag har mött så många människor som jag har så mycket gemensamt med och jag vet att jag kommer hålla kontakten med många. Sam och en utav mina bästa kompisar Alison kommer till Sverige i sommar och det ska bli riktigt kul att få visa dom hur jag lever här hemma också. Jag måste säga det att åka på High School till USA är nog bland det bästa jag har beslutat mig för att göra i hela mitt liv. Språket kom flytande efter bara några veckor och jag drömmer till och med på engelska nu.

Måste bara tillägga en sak till: LIVE YOUR DREAM-DON´T DREAM YOUR LIFE!! Det är i alla fall vad jag lever efter. Så lycka till nu allihopa och hoppas att ni får det lika bra som jag!!


Många svenska/amerikanska hälsningar

Martina, high schoolstuderande i Viroqua,Wisconsin, USA