My Amazing American Year!

Som så många före mig har drömt drömde jag också om att få komma till de kända städerna och de mest omtalade staterna! Kalifornien, Hawaii, New York, Chicago, Los Angeles och kanske Miami var alla platser jag kände till och det var de ställena jag tänkte på när jag skrev på att jag ville bli an Exchange student in the USA! Så blev inte fallet! Det blev något mycket, mycket bättre!

Jag är en kille på 18 år som bor i Växjö, Småland. Jag var utbytesstudent 08-09 och tänkte att jag lite kort skulle summera mitt år och avsluta med vad jag lärde mig på grund av motgångar och att vara hemifrån under ett helt år. Kanske är det till hjälp för någon!

I mitten av juni fick jag ett brev från STS som sa att jag hade fått en familj. Familjen bodde mitt i USA i en stat som heter Kansas. Då hade jag ingen aning om vad det var för en stat och jag var tvungen att kolla upp den i en kartbok. Jag var så nervös den sista juli när jag skulle åka iväg och vara borta från allt jag kände till i hela 10 månader. Men självklart tyckte jag också att det skulle bli enormt roligt. Extra kul var det att få åka på en förberedelsekurs i New York under en hel vecka med ungdomar som skulle göra precis samma sak från hela världen.

New York var verkligen en häftig upplevelse för en som vuxit upp i lilla Sverige i staden Växjö på knappt 60,000 invånare. Staden var fantastisk, vädret helt underbart och människorna jag träffade är vänner för livet. Jag har redan varit och hälsat på en del av de som jag träffade. Vi svenskar ska ha en liten reunion redan i sommar. I vinter ska jag ner till Schweiz och åka skidor med ett gäng schweizare och tyskar. Och förhoppningsvis nästa sommar blir det en liten Europaresa som kommer gå till Frankrike, Spanien, Italien, Turkiet och Tyskland. Jag kan knappt vänta tills jag får träffa alla igen! Så för er som tvekar att åka på ett förberedelseläger, tveka inte! Det var nog den bästa start man kan få, även om man kände som jag kände innan jag åkte till New York att jag var redo och ville börja mitt Amerikanska liv NU!

När det lyxiga livet i New York var över var det bara till att säga hej då till alla, och alla satte sig på sitt plan som flög till respektive stat. Mitt plan flög mot Chicago, Wichita, Kansas. Känslan var väldigt annorlunda något jag aldrig någonsin tidigare känt. Det skulle bli kul, men vad visste jag egentligen om mitt kommande liv? Ingenting! Visst hade jag haft e-mail kontakt med min familj, min områdesrepresentant och skolan. Men mer än så var det ju faktiskt inte.

Jag kände igen min host mom nästan direkt när jag stigit ut ur planet. Hon såg precis ut som på bilderna jag hade fått hemskickade från familjen. Iklädd sina jobbkläder välkomnade hon mig med ett brett leende och en stor bamse kram. Hon körde hem mig till mitt nya hem och övriga i familjen kom hem och vi hade gemensam middag. Barnen visade mig runt i huset och på gården och jag fick packa upp i mitt nya rum.

Allt var otroligt spännande den första veckan. Skolan hade inte börjat än men jag skulle fortfarande delta i de så kallade ”try outs” för de olika sporterna jag ville träna. Dessutom bestämde jag mig att jag skulle göra något som jag aldrig vågat göra hemma. Jag ville vara med i skolmusikalen. Jag såg detta året lite som ett sätt för mig att testa saker som jag alltid velat men aldrig vågat göra hemma i Sverige. Jag visste ju att det jag gjorde i USA behövde inte mina vänner hemma veta om. Jag kunde bli en helt ny Carl! Så den första veckan innan skolan hade börjat blev jag antagen till cross country (terrängspringning), skolans musikal Oklahoma, kören, 4H, youth group, en golf klubb och såklart alla klasserna jag skulle ta i skolan. Jag hade hört att om man aktiverade sig mycket går året både fortare och blir mycket roligare, dessutom får man ut mer av det och engelskan kommer mer naturligt.

När skolan började kände jag redan en hel del folk som jag träffat på mina aktiviteter. Det gjorde det mycket enklare att komma in snabbare i skolrytmen utan att det blev jobbigt för att man inte kände någon. Alla lärare och elever var väldigt trevliga, utåtriktade och älskade att höra saker om Sverige. Jag fick till och med stå och ha en redovisning i geografin om Sverige och Sveriges folk, traditioner, mat och regering.

Veckorna gick, skola under dagarna. Cross country under eftermiddagarna och kvällsaktiviteter, kompisar eller familjetid under kvällarna. Under helgerna gjorde jag mest roliga saker som åka och bada, resa eller bara umgås med kompisar. Jag lyckades att besöka hälften av USA:s stater under min tid där. Jag följde med på alla resor som anordnades med skolan eller andra organisationer. På så sätt var det möjligt för mig att se lite hur landet såg ut inte bara i Kansas.

Jag hade en stor fördom innan jag hade kommit till USA. Jag trodde att alla var superfeta! Visst till viss del var det sant. Men jag har aldrig varit i så bra trim som jag var i efter ett par månader i Kansas. Jag sprang 6-7km varje dag med mitt cross country lag efter skolan och jag mådde hur bra som helst. Visserligen åt vi massor av snabbmat men det gjorde man av med lätt när man sprang så mycket. Jag hade också hört att mitten av Amerika kallades för ”the Bible Belt”, detta var däremot ingen fördom. Alla och jag säger ALLA gick till kyrkan på söndagarna. Sedan var det söndagsskola och på onsdagarna var det youth group. Kyrkan och deras tro är väldigt viktig för dem. Till en början störde detta mig enormt. Varför måste man gå till den dumma kyrkan tidigt på söndagen när man vill sova ut och bara ha helg? Men allt eftersom jag lyssnade på kompisar och min familj lärde man sig att det verkligen hörde till deras vardag. Kyrkan var dessutom helt annorlunda än vår Svenska kyrka. Kyrkan betydde inte bara predikningar utan de ordnade fester och aktiviteten också. Det var ganska kul!

Thanksgiving är en av de största högtiderna som firas i USA och Canada. Det vart helt otroligt att få uppleva högtiden på ett typiskt Amerikanskt sätt. Hela släkten kom och vi hade ett jättekalas med kalkon, pumpapaj och massa annan god mat.

Hursomhelst hände en del saker mellan mig, min familj och en lärare ungefär en månad innan jul. Det var så pass allvarligt att jag och min områdesrepresentant bestämde oss för att jag skulle byta skola och familj efter jullovet. Men först var det dags för jul. Jul var nog den absolut svåraste tiden för mig. Dels efter allt som hänt men också för att jul verkligen inte är detsamma som att fira jul hemma. Vi hade ingen snö, känslan var inte riktigt julstämning och man saknade ju sina vanliga traditioner just då. Dessutom hade vi en vit plastgran…? J Det var inte så att man ville åka hem allt var bara annorlunda. Vi firade julen med släktingar, massor med god mat och amerikanska julsockar som fylldes med godis! Och som ni kanske har sett på alla amerikanska filmer är de oftast väldigt, väldigt pyntade under jul. Mitt hus vart inget undantag.

Efter jul var det dags för nyår. Mitt nyår i Amerika firades kanske inte riktigt som jag är van att göra det hemma i Sverige. Det var jag och min familj, en del släktingar till familjen. Min brors kompisar och mina kompisar. Vi hade en liten nyårsfest med mat och aktiviteter. Senare på natten avfyrade vi stora vackra nyårsraketer. Dagen efter nyår firades traditionellt med isfiske. Det var ett intresse som jag och min pappa delade stort. Vi steg upp tidigt och var ute på isen och fiskade enda fram till skymningen. Vi fick massor med god fisk som vi grillade direkt på isen. Mums!  

Det absolut jobbigaste kom när jag blev tvungen att säga till min familj att jag skulle byta. Dem grät och grät och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Vad jag visste var att jag hade tagit rätt beslut. Jag var också tvungen att säga till skolan och alla kompisar att jag skulle byta familj och skola. Helt fruktansvärt var det! Men den 10 januari efter att jag kommit hem från en skidresa i Colorado började jag packa ihop mina saker. Min områdesrepresentant kom på kvällen och skjutsade mig till min nya familj. Det är något som jag tycker att alla bör veta. Är det något som är fel eller inte känns rätt är det inte fel att byta familj och/eller skola. Det är bara att prata med sin områdesrepresentant, det är det de är till för. Jag berättade heller inget för mina föräldrar förrän allt var bestämt. Jag tyckte inte att de behövde veta något eftersom de säkert hade blivit superoroliga men ändå inte kunnat göra någonting. Så jag löste allting på egen hand.

Än en gång blev jag tvungen att anpassa mig till en familjs vanor och levnadsstil. Den här familjen blev i alla fall tusen gånger bättre. Och skolan jag kom till var helt underbar. På den nya skolan träffade jag nya vänner redan första dagen. Amerikaner är verkligen inte blyga. Det är en enorm skillnad. Till och med när man går in och ska handla eller i bussen kan folk som du aldrig sett bara börja prata med dig. I Sverige hade man ju trott att den personen måste det vara något fel på. Men inte i USA!

Jag började spela basket och friidrott på den nya skolan. Dessutom var jag med i en dramagrupp och ett band. I mars följde jag med en organisation (American-explorer) till västkusten. Det var en resa för alla utbytesstudenter från hela Nordamerika. Vi åkte bl.a. till Hollywood, Los Angeles, Santa Monica, Las Vegas, Disneyland, Grand Canyon och Hooverdammen. Det var helt otroligt att få vara med på den resan. Jag träffade ungdomar från överallt plus att jag fick se massa platser jag bara drömt om tidigare.

Månaderna gick och det var dags för prom och graduation. Prom var helt fantastiskt. Alla tjejerna hade vackra klänningar och killarna stiliga smokingars. Jag och min date plus våra kompisar och deras dater gick på fin restaurang och åt. Sedan var det dags för att åka med den fina bilen till röda mattan. Sedan gick vi längs den röda mattan medan alla i publiken tog kort. Allt var verkligen som i en high school film “when we danced the night away”!

Graduation var också väldigt häftigt men också sorgligt. Jag skulle åka hem bara några dagar efter det. Så mitt graduation party var också mitt hej då party.

Det är så otroligt mycket jag lärde mig under mitt utbytes år. Till att börja med hade jag bara varit borta som mest 3 veckor i streck från mamma och pappa. Här var jag borta i 10 månader… Jag menar då hinner man mogna och inse saker som man aldrig tänkt på tidigare. Jag var tvungen att ta hänsyn, ta ansvar, vara trevlig, städa, tvätta, hålla tider och hade jag något problem blev jag själv tvungen att fundera ut vad som skulle göras härnäst. När problem uppstod med familjen blev jag tvungen att handla både snabbt och försöka hitta något som skulle fungera de sista 5 månaderna.

Det är oerhört svårt för mig att sätta fingret på exakt vad man har lärt sig. Men självklart har jag lärt mig i princip flytande Amerikanska, vilket var ett av huvudmålen jag hade. Jag lärde mig också att förstå och acceptera ett helt annat levnadssätt, livsvanor och tro. Att anpassa sig till en ny skola med nya kompisar, andra regler och helt andra lärare var också sådant man blev tvungen att tänka på. Dessutom lärde man sig snabbt att det finns ingenting som är pinsamt. Jag menar jag frågade hur mycket saker som helst precis hela tiden. Och det är verkligen inget fel med det om man vill lära sig! Jag skulle också säga att jag vuxit som person. Jag känner att jag vet mer om världen och kan relatera till saker som kanske inte andra ungdomar i min ålder kan. Jag fick också testa på väldigt många nya saker som jag aldrig tidigare gjort. Jag spelade basket, amerikansk fotboll, friidrott, cross country, musikal, kör och massa annat. Kort sagt kan man säga att detta år har helt enkelt gjort mig mognare, mer erfaren och gett mig så många nya kompisar och roliga minnen.     

Jag tror att många tänker att varför vill man komma till Kansas under sitt utbytes år? Jag tror att det var riktigt bra att jag hamnade där istället för ett ställe som Kalifornien. Jag menar hur lätt är det inte att åka på semester till Miami, San Fransisco eller Hawaii? Kansas däremot, om jag inte hade blivit placerad där hade jag aldrig fått se hur livet fungerar i hjärtat av Amerika.

TACK till alla på STS och alla andra som gjort detta fantastiska år möjligt för mig!