Nya Zeeland beskrivet med ett enda ord - Vackert!

Hej allihopa!
Jahopp, nu sitter jag hemma och tänker lite... det här året har gått så himla fort! Fattar fortfarande inte att jag är här. Eller jo det gör jag ju, men det känns liksom overkligt. Jag menar, jag satte mig på ett flygplan i Sverige, kom till Wien, åkte vidare till Kuala Lumpur där vi tankade planet och fick sträcka på benen efter den långa flygfärden. Sedan fortsatte vi till Sydney, Australien där vi fick stanna på ett hotell en natt. Vaknade upp på morgonen (4.30) för att återvända till flygplatsen för att fortsätta mot Nya Zeeland. Tre timmar tog flyget till Auckland. Det som jag först la märke till när jag kom till Nya Zeeland var att luften var helt underbart fräsch. Jag och tre andra utbytesstudenter från Sverige fick gå från den internationella flygplatsen till den nationella. Där jag insåg att jag bara hade 10 min på mig att checka in mitt baggage (för 3e gången) innan jag satte mig på flygplanet på väg till Whangarei, mitt hem för det kommande året. Flygplanet var hemskt litet, endast 18 passagerare, en rad på var sida av planet. En bra sak med att flyga i ett litet flygplan är att man kan se väldigt bra vad som är nedanför. Jag hade tur att vädret var så bra som det var, solen sken och inte mycket moln, så jag kunde se landskapet under mig. Stora grästäckta kullar, stränderna utmed kusten, hjordar med får som gick och betade. Helt enkelt beskrivet med ett ord, vackert.

Den ca 25min långa flygfärden kändes som en evighet. Jag var så nervös. Hur skulle familjen vara? Kommer jag komma överens med dem? Tänk om jag glömmer bort hur man pratar engelska eller tänk om dom inte kommer att förstå vad jag säger? Det var bara några av tankarna som flög runt i mitt huvud.

Vi gick in för landning och det första jag såg var tusentals får som betade precis runt flygfältet. Jag steg av planet och såg mig omkring. Jag såg en familj ståendes vid grinden in till receptionen. Dom tittade mot mig och log. Det var ett bra tecken, kommer jag ihåg att jag tänkte. Där var Helen, Tim, Shannon och min områdesrepresentant Pam. Pam gick igenom lite om vad som skulle hända och hur jag skulle hantera jetlagen. Sen bar det av i bilen mot mitt nya hem. Jag pratade inte mycket under färden. Svarade deras frågor med enstaviga ord som, yes och no. Det enda jag kunde tänka var: ”Jag fattar det inte, jag är på Nya Zeeland. Guud vad vackert det är. Palmer och glada människor överallt.”

Familjen visade sig vara helt underbara! Kommer så himla bra överrens med alla. Första dagarna sov jag fram till lunch när dom väckte mig så att jag inte skulle vrida fel på dygnet. Vi bor på en farm. Mjölkar kor, har åtta hundar och en katt. Väldigt avslappnad livsstil vilket passar mig perfekt.
Den första veckan gick åt till att organisera mig själv. Vilket dom som känner mig vet kan vara väldigt svårt. Men det ordnade sig bra eftersom Helen hjälpte mig. Köpte skoluniform, kamera, lite extra kläder. Eftersom jag endast kunde ta med mig 20kg från Sverige behövde jag mer kläder och toalettartiklar, och gick till skolan för att få några formulär som jag var tvungen att fylla i.

Första dagen i skolan fick jag ordna mitt schema, vilken årskurs jag skulle gå i, vem som skulle visa mig runt på skolan etc. Alla visade sig vara supersnälla. De andra eleverna hade en hel del frågor, nu ser dom mig som en av dom och tänker inte riktigt på att jag faktiskt är från ett annat land. Har fått en hel del vänner och på helgerna så umgås jag mest med Shannon och hennes vänner.

Sen har året bara flugit iväg! Kan inte fatta att åtta månader har gått redan. Jag menar, vart tog tiden vägen egentligen? Jag har upptäckt saker om mig själv som jag inte riktigt la märke till hemma. Jag har mognat och fått erfarenheter jag inte kunnat få om jag stannat kvar i Sverige. Klart saknar jag alla hemma och så, men jag vet ju att allting finns kvar när jag kommer hem igen. Nu när det bara är tre månader kvar innan jag åker hem känner jag mig splittrad. Samtidigt som det kommer bli helt enormt kul att komma hem och träffa alla igen känner jag att det kommer att vara hemskt ledsamt att lämna allt här nere. Även om jag är helt hundra procent säker på att jag kommer komma tillbaka inom en snar framtid! Familjen och jag har ju redan planerat att komma ner nästa jul. Det gör det lite enklare för mig att veta att jag kommer att komma tillbaka snart, för jag kommer verkligen att sakna allt och alla här nere.

Det var en förkortning av mitt år här nere. Hoppas ni tog er tid att läsa alltihop. Finns så mycket mer att berätta, men det tar vi en annan gång. Saknar er alla enormt mycket, men nu är det inte långt kvar innan jag kommer hem igen!

Från Sandra, Utbytesstudent - Whangarei, Nya Zeeland