Fick jag chansen så skulle jag göra om det igen. Utan att tveka!

Kära STS,
Detta är er utbytesstudent Maria i Ontario, Kanada, som ville säga ett par ord om hur mitt år här har varit. Nu när jag skriver detta är det fem på morgonen Kanadensisk tid, sista natten då nu min vistelse är över, så då är det inte svårt att förstå att jag har svårt att sova.

Detta året började bra. Hade förväntat miga att jag skulle gråta som tusan första kvällen när jag kom, för det var vad alla hade sagt till mig, fast alla är vi olika. Efter en resa som tagit närmare 20 timmar så var jag fullständigt "hyper", och min värdpappa bad mig gå och lägga mig då det var midnatt kanadensisk tid (och sex på morgonen i Sverige) för att ta en rundtur av huset på morgonen. Klockan fem på morgonen så satte mitt Jet-lag in, och inte heller då föll en enda tår... Faktist, så dröjde det hela två veckor innan jag fick den riktiga hemlängtan, då jag för första gången ringde hem med undantag för att säga dan efter ankomsten att resan gått bra. Hemlängtan, kan jag säga, går i vågor, och det blir inte lättare för varje gång man ringer hem. Tack gode gud för MSN och Skype, utan dem hade jag spenderat hela årsbudgeten de första två månaderna. December var en riktig "killer".

Jag hade tur när det gällde skolan. Min värdsyster hade tagit graduation förra året och ville säga hejdå en sista gång innan hon for till Universitetet, och presenterade mig till sin systers kompisar (hon befann sig i Finland med STS). Jag tog bara kurser jag gillade, tur var väl det. En Norsk utbytesstudent på min skola försökte ta sina motsvarnde kurser här för att sedan försöka hoppa över ett år väl hemma igen, men blev underkänd i flera ämnen.... Hade det varit en engelsk skola så hade det varit lättare, fast nu gick vi på en franskspråkig.

Det har varit hemskt intressant det också, den "franco-ontarien"-kulturen som jag lever i. Den liknar inte något jag någonsin har hört talas om. En del försöker vara fransk, en annan del nordamerikansk, det blir en jättekrock, och den största franska provincen Québec vill förklara sig friständiga... vi får ju se hur det går. Men det är lite löjlig ibland, folk vill inte att deras barn lär sig engelska för att det inkräktar på deras franska kultur... För att protestera på nått "twisted way". Men enda chansen att få lära mig både engelska och franska flytande är oslagbar, och jag kan rekomendera den varmt.

I höstas så gick det inte så bra med min värdfamilj, vi hade helt enkelt helt olika värderingar och intressen... Men jag var envis och nu i efterhand vet jag att det kändes som om det var mitt fel, så jag bytte inte familj då jag borde ha gjort det. Det blev bara värre och värre, och i december så mådde jag inte bra... en längre månad under vistelsen har jag inte varit med om... Men strax efter jul så bytte jag till en skolkompis familj. De välkomnade mig med öppna armar, och jobbade hårt för att jag skulle få tillbaka lusten att vara kvar i Kanada (det var aldrig så att jag funderade på att ge upp, men jag behövde den extra uppmärksamheten). Min kompis och jag var goda vänner från skolan, och sedan jag bytte har det varit som ett halvår av PJ party!! Och jag har så många varma minnen med denna familjen. Inte konstigt att jag har ångest så här i slutet....

De två resorna jag gjorde med STS var väl värt pengarna! Jag fick uppleva så mkt av Kanada jag kanske hade missat innan, och what is the point med att vara i Kanada om man inte kan få se så mkt som möjligt. Jag var i November i Montreal, som har den största shoppinggatan väster om Europa. Och för ungefär en månad sen (OMG! Det har redan gått en månad!!) så besökte vi Toronto och The Niagara Falls. Vilken upplevelse den resan var!

STS hade sin avslutning för tre veckor sedan, och med den så hade vi en "talentshow". Man skulle sjunga, dansa eller nått annat man gillade, bara man uppträde. Jag skrev en dikt hur mitt år i Kanada har varit. Jag tänkte jag kunde skicka en kopia till er också, ni har ju haft en hel del inflytande på min vistelse också trots allt.


MINE TO DISCOVER

For about ten months ago
Several youths had no idea what they were up to
From world wide they came
But we all were feeling the same.

Frighten, curious, sad and tired
The flight was not as short as desired
But we all made it through very well
And into our host-family’s hands we fell.

Several days for us passed by
And some of us thought we were going to die
Homesickness is a powerful emotion, indeed!
But we all fought to see where fait us will lead.

The school, new friends and such are not so bad
Remind me, why were I ever sad?
Two trips were made as fall passed
But true is, I wished the warmth could have last.

December came and with it a pot-lock
And to pronounce the dishes, I knew not
Excited to see what Santa Clause would bring me
Who ever got the poker set, happy should be.

Xmas was celebrated the 25^th
And exchanged was quite some gifts
New kind of food and experiences I got
But the thought of my family returned a lot.

New friends, new stuff, and Happy New Year!
Many, Many memories I now hold dear
After all the fun we are back at school
After all, the vacation was pretty cool.

The thing called final exams would’ve like to forgot
But maybe I would like them……or not
After them it was some goodbyes
But also welcomed new arrives.

Time passed by faster then I can say Ding
But suddenly it was more than spring
At Easter I ate more than one chocolate bunny
And stomach ache is not all that funny.

Then there is the memories of Toronto
Wouldn’t it be great to relive them now, pronto?
It was as fun as it could be
In Toronto, young and free.

There are non who know better than us
Than what a year abroad to one does
And I’m saying this with no doubt
Our host-family’s support we couldn’t have lived without.

This is the year I shall remember as the best
Canada forever will be in my chest
I don’t want to leave, I don’t want to part
To say farewell is breaking my heart!


Jag hoppas ni gillade dikten. Den var helt klart uppskattad på avskedsfesten, då den hade många interna skämt, såsom pokerspelet som gick runt i en julklappslek STS hade vid sitt julparty. Det var fullt (!!!) krig om den! Jag kan ju säga att jag inte vann...hehe... Också titeln har en speciel mening då Ontarios motto är "Yours to Discover".

STS, jag kommer se tillbaks på den här tiden och tänka på den som "the glory days", och om jag fick chansen så skulle jag göra om det igen. Utan att tveka!

Och nu när ni har gjort så mycket för mig, så skulle jag gärna vilja återgärlda er om jag kan! Det skulle vara urskoj om jag kunde få jobba för er i framtiden! Nu när jag har både det engelska och franska språket i bagaget!

Tack ännu en gång,

Maria
Casselman i Ontario
(imorgon Göteborg)

P.S bifogar bilder, en på mig och min områdsrepresentant Kim, en på alla STS studenter i Ottawa området och ett par av mina goa kompisar i skolan! D.S