Året i Australien blir vad DU gör det till

Hej STS!

Jag tänkte att jag kunde rapportera om mitt liv "Down under" och resan för att komma dit jag är nu. Dagen man har väntat på i månader är äntligen här och det var blandade känslor för mig. Väskorna är packade och jag satt i soffan där jag ätit min frukost varje morgon de senaste åren och det slog mig att jag inte skulle sitta här i soffan och äta min frukost på jättelänge och jag kunde inte stoppa tårarna från att falla. Egentligen vet jag inte varfor jag grät. Var jag rädd för vad som väntade?

Det var tidigt på morgonen och jag satt i bilen på väg mot Kastrup och det var många olika tankar i huvudet. Vad väntar mig? Hur kommer min familj vara? Hur kommer jag känna efter några månader? Kommer jag få enorm hemlängtan? Kommer jag få vänner? Väl på flygplatsen träffade jag andra utbytesstudenter från Sverige såväl som Danmark och vi diskuterade alla lite våra förhoppningar och vad vi väntade oss. Jag kände mig mycket bättre nu och rädslan för vad som väntade byttes ut mot spänningen för möjligheterna. Jag sa hejdå till mamma och pappa och sprang fort iväg. Såhär i efterhand så förstår jag att jag borde kramat till dom en extra gång för nästa gång jag ser dom kommer allt vara annorlunda. Jag tror inte riktigt att jag förstod att jag inte skulle se familjen på ett år.

Resan var lång men inte så svår när man visste vad som väntade. Det var spännande att flyga in över Australien. Det var väldigt platt och öde. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig då jag steg av det sista planet i Australien. Jag kan medge att jag som många andra hade förutfattade meningar när det gäller Australien, som att det är känguruer på gatorna överallt och krokodiler i kloakerna. Men riktigt så var det inte.

Sedan var jag på väg mot Mermaid Waters, Gold Coast som skulle vara mitt hem det kommande året. Huset där jag skulle bo låg i ett vanligt villaområde och där möttes jag av familjen Gorwyn. Första kvällen spenderade vi med att lära känna varandra och det såg ut som det skulle bli ett kul år. Första natten var lite svår och allt kändes lite konstigt men det tog bara några dagar tills det kändes som att man var en del av familjen och kunde ta mjölk i kylskåpet utan att fråga och sådana småsaker.

Skolan började så fort jag kom och där var nya saker man fick vänja sig vid. Skolan är mycket annorlunda den i Sverige. Det känns som den är mer strikt och man måste visa mycket mer respekt för lärarna och lärarna har mer makt. Jag har lärt mig jättemycket av detta som att ta mer ansvar för mina studier för här måste man lämna in saker en viss dag och visa arbetet långt innan så lärarna ser man är på väg. Jag måste jobba hårt för att få bra betyg men alla lärare är väldigt hjälpfulla och hjälper alltid till att rätta saker innan man lämnar in någonting.

Tiden flöt på och jag kom mer in i vardagen Jag träffade många bra vänner i skolan och också genom min värdsyster. Jag blev rätt bra vän med båda döttrarna i familjen, Rebecca,15, och Rachael ,13, men efter ett tag så märkte jag som aldrig haft systar hur svårt det kan vara då min plattång ibland försvann eller dom lånat mina kläder.

Dagarna består mest av att gå till stranden, shoppa i de enorma närliggande centrumen eller gå till en av de många nöjesparkerna som finns i närheten. Det är en väldigt avslappnad livsstil här och mycket surfkultur. Jag testade att surfa några gånger men det gick inte alltför bra. Det är ENORMT varmt i Australien under sommaren. Det är inte ovanligt att det går upp till 37 grader och även jättevarmt på natten. Familjen jag bodde i hade inte luftokonditionering så jag fick sova med en blöt handuk på mig och två fläktar för att kunna stå ut. Men även vid det vande man sig.

Efter några månder så kändes det som jag varit här för alltid. Jag glömde nästan hur allting skulle vara där hemma i Sverige och hur mitt liv varit, detta är mitt liv nu. Dock så var det vissa dagar som runt julen då jag saknade familjen enormt men brev, email och telefonsamtal håller oss närmare.

Det viktigaste rådet jag kan ge till dem som åker som utbytesstudenter är att inte jämföra livet eller familjen med livet där hemma. Inga två familjer är likadana och jag har lärt mig så mycket av att bo i en annan familj. Jag har lärt mig att uppskatta min familj där hemma mycket mer, att aldrig ta för givet att det finns någon som gör allt för dig (som din familj), och samtidigt så har jag lärt mig en hel del från denna familjen, som att jag kanske borde hjälpa till mer hemma.

Efter 8 månader så flyttade jag till min bästa vän Sara där jag nu bor tills jag ska på Safari-turen med STS i april. Klart det kommer komma tider då allt är svart men man klarar det för man måste och allt är inte så svart som det kan verka. Jag har lärt mig att vara självständig och klara saker själv. Jag bytte familj för att vi helt enkelt inte fungerade tillsammans och efter 8 månader så förstod vi det. Den äldre dottern och jag var inte så bra vänner i slutet och det är sånt som händer och STS var väldigt hjälpfulla under denna tiden.

En annan sak att tänka på att detta året blir som DU gör det. Man kan inte alltid tro att man automatisk får vänner i skolan eller att man kan bara komma och vara sig själv som alltid. Man måste anpassa sig och vara öppen för nya saker. Detta har varit utan tvekan det bästa jag gjort i hela mitt liv. Om någon har chansen att åka iväg så ta den, tveka inte. Jag har lärt mig så mycket mer än bara ett språk. Jag har lärt mig om ett land, en kultur men framförallt har jag lärt mig om mig själv. Att vara borta ett år har fått mig att inse så mycket. Jag har mer självförtroende och så har jag fått en rätt bra solbränna nu efter ett år i solen.

Nu ser jag fram emot att åka på Safari-turen nästa vecka för att se en stor del av Australien jag inte har upplevt ännu och sedan att börja göra mig klar för att åka hem igen där ett nytt äventyr väntar. Nu är ju allting nytt igen, man måste vänja sig. Men framförallt ser jag fram emot att krama om mamma och pappa igen.

Sonia