Vi är båda 48 år. Vi har uppfostrat fem egna barn. Vi har präglat dem, deras vanor, smak, inriktning och livsval. Självfallet inte alltid med aktiva styrmedel, eller ens alltid med avsikt, men föräldrars liv präglar barnens.

Sedan fyra månader lever vi med vårt sjätte barn. Hennes liv har vi inte format och vi har inte givit henne de första livsimpulserna. Vi noterar andra vanor, tankesätt och attityder. Vi ser andra kulturyttringar och andra förhållningssätt. Och vi har blivit glada och fascinerade.

Två år Innan vi tog emot tyska Maria från Köln, och blev hennes värdfamilj, så hade vi den motsatta upplevelsen. Vårt yngsta barn, 17-åriga Klara, blev väl omhändertagen av värdfamilj och skola under sitt STS-år i Minnesota, USA. Detta år blev till stor glädje för henne. Ändå tvekade vi rejält inför ett årslångt åtagande för en tonåring. Mest av tidsskäl, då vi båda har ett flertal kvällsuppdrag. Vår tvekan ledde därför till ett tidsbegränsat åtagande. Vi lovade att vara välkomstfamilj för Marias första tid i Sverige.

Men alltsedan vi hämtade Maria på Arlanda i slutet av augusti så har hon varit vår flicka!

”Om en vecka vill jag bara tala svenska” sa hon. Och så blev det. Att efter några veckor bara säga farväl och överlämna Maria till en annan familj har därför aldrig varit aktuellt. Hon blev vårt sjätte barn med en gång. Hennes följsamhet och överlåtelse var så helgjuten att det kändes nästan overkligt, och vi avvaktade lite försiktigt för att se om det rentav var ett taktiskt förhållningssätt att vinna favör från början. Men icke! Maria är en pärla: Glad, artig, uppmärksam, glad i gemenskap med alla i familjen och inte minst oss föräldrar. Därtill arbetsam i mycket ovanlig grad; hon går nästan inte att hindra från att ständigt hjälpa till med allt förekommande arbete i hemmet.

Maria är mycket begåvad och intelligent. Hon håller liv i sitt pianospel, hon stickar och virkar. Hon söker ivrigt nya saker att göra och uppleva. Hon frågar om lov och hon frågar till råds. Hon vinnlägger sig om att veta vår inriktning och vår insikt, men hon är å andra sidan minst av allt viljelös och lättstyrd, utan delger gärna sina egna uppfattningar. Maria flödar över av inlevelse i samtidsfrågor, samhällsfrågor, om internationella företeelser. Inte minst i existentiella och rent religiösa frågor har hon åsikter, utifrån sin tydligt katolska bakgrund.

Det sistnämnda är intressant. Vi själva är aktiv i en frikyrka. Maria har med liv och lust gått med oss dit till möten och sammankomster, och även gått till vår kyrka när vi inte själva har varit där. Vi har givetvis erbjudit henne att gärna gå till den katolska kyrkan i vår stad. Detta har hon hela tiden avvisat. Hon tycker att den möjligheten har hon hemma.

Vi ser inte fram emot sommaren 2006. Då ska Maria lämna oss för att återvända till sitt hemland, sin familj och sitt eget hem. Vi kommer att sakna Maria, men vi kommer med glädje minnas hennes positiva inflytande på oss och på vår familj under läsåret 2005-2006. Vi har ett sjätte barn till låns, och vi är tacksamma.

Fam. Borgström, Uppsala